about: blank

jag tar inte mycket utrymme i den offentliga debatten, i vilken man bör ha en åsikt. alla har nämligen åsikter om allt. stoppa närmsta lasse på gatan och fråga honom, om han inte redan tänkt på det kan han utan svårigheter stamma ihop ett någolunda politiskt korrekt svar och sedan skicka det till tryckpressarna.

vad gäller världens orättvisor är jag inte alls särskilt oroad då jag sett att det finns flertalet grupper på facebook som inte alls accepterar orättvisor. "stoppa orättvisorna" kan en grupp heta, och får jättemånga medlemmar. och folk som pysslar med orättvisor får sig genast en minnesbeta.

idag skakade jag en matta genom fönstret och tyckte väl att det var helt i sin ordning, den var dammig. en lapplisa som stod på gatan och rökte en cigarett stirrade på mig. solen sken, det var verkligen en så kallad vacker dag. efter en stund säger hon något, men jag hör inte vad, så jag slutar skaka och frågar vad hon sa. hon upprepar; "vet du inte att det är förbjudet att rysta mattor genom fönstret?". eftersom det var bland det dummaste jag hört sa jag med ett leende att jag tyvärr inte hör vad hon säger, och skakade mattan lite till. när jag är färdig säger hon väldigt argt; "ja, visst, välkommen till ghettot." vilket jag inte alls begrep då området i fråga är ganska fint. häpen över denna människas bitterhet sa jag "ja, men ha en bra dag du med, ditt yrke klär dig." jag satt en bra stund sedan och funderade på om hon var bitter innan eller efter hon blev lapplisa. hur som helst måste hon ju anse att det är hennes lagstadgade rätt, om inte skyldighet, att påpeka vad som är förbjudet för sina medmänniskor.