Friday, December 16, 2005
jag och mig
igår fick jag till min förskräckelse reda på att idag skulle vara fredag. det var en obehaglig överaskning då jag inte trodde att veckan hade gått så långt ännu. sedemera har jag i vanlig ordning slösat bort en massa värdefull tid på dumheter. jag försöker just nu rendera en robothand som jag konstruerat i CAD. den blir bara kolsvart, jag förstår inte. jävla program.
om bara en vecka är det jul. det ska bli skönt att komma hem, jag är bara stressad här. dessutom är avsaknaden av kapital väldigt tärande, jag har längtat till januari i två månader eftersom man då får fett med stålar. sjukt att längta till januari, vad har den månaden någonsin gjort för mig?
jag skriver alltså om mig och använder ordet "jag" sjukt mycket. det är jag som bestämmer. på denna lilla skvätt internet är det fanimej jag som bestämmer, här är det jag som är redaktör och här handlar det om mig. basta!
om bara en vecka är det jul. det ska bli skönt att komma hem, jag är bara stressad här. dessutom är avsaknaden av kapital väldigt tärande, jag har längtat till januari i två månader eftersom man då får fett med stålar. sjukt att längta till januari, vad har den månaden någonsin gjort för mig?
jag skriver alltså om mig och använder ordet "jag" sjukt mycket. det är jag som bestämmer. på denna lilla skvätt internet är det fanimej jag som bestämmer, här är det jag som är redaktör och här handlar det om mig. basta!
Monday, December 12, 2005
att prestera
hej. idag är det dag och en till synes mer klarsynt undertecknad våndas över dagens göromål, som i sin ogjordhet känns en smula kvävande. det är kort tid kvar till projektdeadline och jag känner prestationens ågren svepa över mitt huvud som en gam över den törstande kroppen på ökensandens dyner.
det största problemet är min oförmåga att planera tillsammans med min usla självdiciplin. det är väldigt enkelt att göra som man blir tillsagd, men att ge sig själv order, och sedan följa dem, är en konst. när jag dessutom har svårigheter med att ens komma på vad det är som behöver göras blir det än knepigare. klockan är tjugo i två i skrivande stund. jag la tre kvart på att hitta en viss bild jag ville ha, det är allt jag har gjort för dagen.
självdiciplinen sätts på prov då man jobbar hemma. frestelserna är många. jag brukar inleda dagen med att sova till klockan tolv eller ett. själva jobbandet tar ytterligare en eller två timmar att inleda då jag först tar the grand tour på internet och ägnar en timme åt att titta på lustiga länkar till filmer där folk ramlar och slår sig på larviga sätt. innan dess äter jag kanske något. sen inleder jag arbetet, långsamt och på fel sätt. framåt sextiden har jag äntligen hittat nåt slags flow och gör eventuellt någonting vettigt en liten stund. efter middagen är jag för seg för att jobba och tittar istället på teve. vid elvatiden kanske jag sätter mig igen och jobbar lite halvhjärtat i ett par timmar.
morrissey är fittbra.
det största problemet är min oförmåga att planera tillsammans med min usla självdiciplin. det är väldigt enkelt att göra som man blir tillsagd, men att ge sig själv order, och sedan följa dem, är en konst. när jag dessutom har svårigheter med att ens komma på vad det är som behöver göras blir det än knepigare. klockan är tjugo i två i skrivande stund. jag la tre kvart på att hitta en viss bild jag ville ha, det är allt jag har gjort för dagen.
självdiciplinen sätts på prov då man jobbar hemma. frestelserna är många. jag brukar inleda dagen med att sova till klockan tolv eller ett. själva jobbandet tar ytterligare en eller två timmar att inleda då jag först tar the grand tour på internet och ägnar en timme åt att titta på lustiga länkar till filmer där folk ramlar och slår sig på larviga sätt. innan dess äter jag kanske något. sen inleder jag arbetet, långsamt och på fel sätt. framåt sextiden har jag äntligen hittat nåt slags flow och gör eventuellt någonting vettigt en liten stund. efter middagen är jag för seg för att jobba och tittar istället på teve. vid elvatiden kanske jag sätter mig igen och jobbar lite halvhjärtat i ett par timmar.
morrissey är fittbra.
Saturday, December 10, 2005
strax därpå
det har verkligen inte förflutit mycket tid sedan jag skrev mitt senaste inlägg. faktum är väl kanske att jag i nuläget försöker närma mig detta fenomen, lite avvaktande men med en försiktig entusiasm. jag är törstig.
jag ska nu nyttja detta forum för att vädra de tankar som precis i detta nu flyr genom mitt huvud. som jag nu ser påt rör sig framtiden i skikt, en del snabbare och en del långsamt. nästan stilla. rent visuellt alltså. skikten är vertikala (weiirdooo, himla med ögonen). allt man gör påverkar denna framtid i gungning. om jag ska visualisera min egen framtid så står det jävligt stilla (inrutat leverne). de skikt som rör sig minst är de som står i direkt anknytning till de mest stabila sakerna i en tillvaro, saker som man inte skulle ändra på för allt i världen. exempelvis ens hälsa. som nu alla förstår kan detta ändras på en sekund, men rent visuellt rör sig detta skikt för min del just nu väldigt långsamt, förhoppningsvis. skikten bygger alltså upp en helhet, ens framtid. det hela är baserat på beslut. eftersom man hela tiden fattar beslut rör sig hela tiden de olika skikten. solkart.
detta är verkligen skitskumt. seriöst. det är alltså någon slags midnattsteori jag utvecklade samtidigt som jag skrev.
ens framtid ligger hela tiden i ens egna händer, inget jävla hollywood-destiny. ödet finns inte, det gör det faktiskt inte. det hela bygger på sannolikhetslära och enkla realistiska faktum. jag är för mosig i huvet för att ha en aning om ifall det jag skriver är det minsta sammanhängande. spelar det någon roll?
kan man senare välja att ta bort inlägg. jag hoppas det.
min dator som alldeles nyligen var ny har helt klart brister. det är väldigt tråkigt tycker jag. den låter ju, fläkten och det där. den var väl tystare förut som jag vill minnas det. nu surrar det och skit när den vispar runt sina megahertz och allt under det metallimiterande höljet. dessutom är det nå vajsing med grafiken när jag kopplar ur strömförsörjningen. då är det tur att man investerade i en megaförsäkring för tusen och åter tusen kronor. två tusen.
jag ska nu nyttja detta forum för att vädra de tankar som precis i detta nu flyr genom mitt huvud. som jag nu ser påt rör sig framtiden i skikt, en del snabbare och en del långsamt. nästan stilla. rent visuellt alltså. skikten är vertikala (weiirdooo, himla med ögonen). allt man gör påverkar denna framtid i gungning. om jag ska visualisera min egen framtid så står det jävligt stilla (inrutat leverne). de skikt som rör sig minst är de som står i direkt anknytning till de mest stabila sakerna i en tillvaro, saker som man inte skulle ändra på för allt i världen. exempelvis ens hälsa. som nu alla förstår kan detta ändras på en sekund, men rent visuellt rör sig detta skikt för min del just nu väldigt långsamt, förhoppningsvis. skikten bygger alltså upp en helhet, ens framtid. det hela är baserat på beslut. eftersom man hela tiden fattar beslut rör sig hela tiden de olika skikten. solkart.
detta är verkligen skitskumt. seriöst. det är alltså någon slags midnattsteori jag utvecklade samtidigt som jag skrev.
ens framtid ligger hela tiden i ens egna händer, inget jävla hollywood-destiny. ödet finns inte, det gör det faktiskt inte. det hela bygger på sannolikhetslära och enkla realistiska faktum. jag är för mosig i huvet för att ha en aning om ifall det jag skriver är det minsta sammanhängande. spelar det någon roll?
kan man senare välja att ta bort inlägg. jag hoppas det.
min dator som alldeles nyligen var ny har helt klart brister. det är väldigt tråkigt tycker jag. den låter ju, fläkten och det där. den var väl tystare förut som jag vill minnas det. nu surrar det och skit när den vispar runt sina megahertz och allt under det metallimiterande höljet. dessutom är det nå vajsing med grafiken när jag kopplar ur strömförsörjningen. då är det tur att man investerade i en megaförsäkring för tusen och åter tusen kronor. två tusen.
about: blank
about: blank. står det ibland på ställen på det världsomspännande internet. man stöter på det lite här och där. man frågar sig inte vad det betyder, och det finns heller inget skäl att göra så. för min del beskrev det endast mitt nuvarande sinnestillstånd och fick således också utgöra titel för detta, min första blogg. alla har en blogg nu, alla som hänger med i svängen. poängen är, som jag har förstått det hela, att beskriva sitt liv och slaska ur sig sina åsikter. jag kommer att passa bra in här, i bloggrike. jag har inte heller något att säga, men jag tänker ända görat.
