Wednesday, May 03, 2006
döden
min första kontakt med döden hade jag när jag var kanske fem-sex år gammal, men det är mer en gissning. det var när min familj åkte färja ut till nåt landställe som vi brukade besöka och min brors nalle blåste överbord, det var med största sannolikhet kallt i vattnet och jag förstod att nallen aldrig skulle komma tillbaka.
igår kom jag att tänka på dödsångest. den dödsångest man fick som barn då man insåg sin egen fögänglighet har jag aldrig under vuxen ålder kunnat överträffa. inte ens i närheten. man blev plötlsligt varse om sitt eget varande och blev tvungen att ta ställning till och acceptera sin egen dödlighet. det som var så skrämmande var att man helt plötsligt inte skulle finnas, det är en enorm tanke som en del människor sedan ägnar hela livet åt att försöka förstå. och detta ska man försöka tackla under en period i livet då ens stösta problem kretsar kring rastlöshet...
igår kom jag att tänka på dödsångest. den dödsångest man fick som barn då man insåg sin egen fögänglighet har jag aldrig under vuxen ålder kunnat överträffa. inte ens i närheten. man blev plötlsligt varse om sitt eget varande och blev tvungen att ta ställning till och acceptera sin egen dödlighet. det som var så skrämmande var att man helt plötsligt inte skulle finnas, det är en enorm tanke som en del människor sedan ägnar hela livet åt att försöka förstå. och detta ska man försöka tackla under en period i livet då ens stösta problem kretsar kring rastlöshet...
# posted by ... : 2:17 AM
